|
När ni läser detta är jag på möte i skolan med min mentor och rektor, ang. utbrändheten. Har ingen aning om hur det kommer bli med skolan just nu när jag skriver det här tidsinställda inlägget. Förhoppningsvis löser det sig smidigt och bra, så att båda parter är nöjda. Min farhåga är att skolan ska ställa sig på sniskan, dessvärre har min skola den tendensen vissa gånger. Men ni alla får hålla tummar och tår för att mötet går smärtfritt förbi!
Vissa människor, både som jag möter i verkligheten och på bloggen, undrar över min utbrändhet. Många fnyser åt att jag är slutkörd i så unga år och ser ner på det, andra är lite mer förstående. Vilken kateogori av människor som ni än tillhör tänkte jag dra det hela för er:
Under flera år har jag haft höga krav på mig själv. I början var det enbart i skolan då betygen kom i åttan. I september i nian startade jag bloggen, under februari växte den kaosartat över bara en dag. Efter det har den gått upp och ner, men i och med uppåtsvingen hade jag satt en standard för vad jag "borde" ha för statistik. Under nian skulle jag såklart ha prioriterat skolan, men dessvärre kom bloggen först. Det var ett stort stressmoment som jag valde att blunda för.
Från och med nian har bloggen varit en stor faktor till min stress. Det har varit samarbeten, krav från diverse håll - inte minst mig själv, erbjudanden och möjligheter. Bloggen har gett mig mycket gott, men också mycket ont. Den negativa sidan har jag känt av under en tid, men fortsatt i samma tempo ändå. Jag försökte att fokusera på allt roligt som kom med, hade en webTv-show och tröjkollektion på G för snart ett år sedan, fick möjlighet att starta upp en modeapplikation på Facebook och dessutom tjänade jag lite pengar på mitt bloggande, för att bara nämna några av sakerna.
Såklart är inte bloggen den enda delen i den hela, även om den är stor. Jag har skolan där jag vill ha bra betyg, fotograferings och layoutjobb, bloggrelaterade saker som gick ut över min "bloggfria" tid (så som tröjkollektionen, till exempel), elevrådsstyrelsen, hund, häst, vänner och pojkvän. Det där är bara en tredjedel av allt. Detta utblandat med sömnlösa nätter och vilolösa dagar under flera år slutade, som ni vet, i utbrändhet.
Jag jobbar på att få en bättre rytm i mitt liv, där tillfälle för både jobb och vila ges. Men efter flera år av konstant stress tar det sin lilla tid att bli frisk igen. Jag har försökt att skynda långsamt, men uppenbarligen var jag inte tillräckligt hel för det än.
Många undrar hur jag kommer klara av jobb i framtiden. Där svarar jag: inga problem. Så länge det är någonting jag tycker är roligt och något som jag brinner för, då kommer det att rulla på. Jag har älskat varenda sak jag gjort (..möjligtvis bortsett från skolan..) fram tills den dag då jag gjorde det för någon annan än mig själv. Det är grunden i hela min stress. Allt jag gjort har jag gjort för att nöja någon annan. Jag är med andra ord helt säker på att jag kommer klara arbetslivet. Istället för att slås ner av utbrändheten försöker jag resa mig upp och se det som någonting bra. Det är ju trots allt positivt att detta skedde nu, istället när jag är trettio och befinner mig mitt uppe i karriär och familj.
Det är skitsvårt och fruktansvärt jobbigt att vara utbränd, det kan jag inte sticka under stolen med. Men i slutändan hoppas jag på att jag lär mig av det och stärks som människa från den svåra period som jag just nu befinner mig i.
|
Ni kommer säkert ihåg att jag frågade er huruvida jag borde byta bloggdomän eller ej? Har beslutat att jag ska testa ett nytt place! Jag tror att det kommer gå att flytta över mina Bloglovinprenumeranter till nya bloggen, men ifall det inte gör det så kan det hända att jag kommer tillbaka till denna adressen. Vi får se hur allt ter sig helt enkelt! Kanske blir superbra? Asdåligt? Det är både ni och jag som kämpar tillsammans, oavsett hur det blir så jobbar vi oss dit allihop i enad trupp. Imorgon klockan 14.00 släpper jag adressen till nya bloggen, hoppa då kvickt in på ze new blög och säg vad du tycker! 
